torsdag 16 november 2017

LÓreal






Jag har ännu inte köpt några Franska aktier, dels pga det höga courtaget på både Avanza och Nordnet (som minst 36 kr och 99 kr), men även pga väldigt lite Franska aktie-idéer i svenskspråkiga ekonomibloggar. 

Efter en jämförelse av courtagenivåer så öppnade jag dock en KF hos Nordea, som har bäst priser nästan oavsett vad man tänkt köpa och vilka volymer man handlar med. Detta leder så klart till efterforskningar kring spännande aktier på de marknader som nu blir tillgängliga till ett vettigt pris.

LÓreal är världens största koncern inom smink och hudvård. Även om jag är tämligen okunnig inom smink och hudvård och själv inte använder deras produkter mer än solskyddskräm, så känner jag igen förvånansvärt många av deras produktnamn. Detta säger mig att företaget har en stark ställning och är skickliga på reklam. Så skickliga att jag (som rimligtvis inte tillhör den huvudsakliga målgruppen) känner igen Vichy, Maybelline, Garnier, Kerastase, Matrix, Lancome och Biotherme. Trots att jag inte vet vad dessa namn står för så upplever jag att det är kvalitetsprodukter. Otroligt eller hur!

Världens största i sin bransch och oerhört välkända märken var tillräcklig för att jag skulle vilja titta närmare på detta företag.



Grundarens få arvingar äger 33% av företaget och Schweiziska Nestlé äger 23% sedan början av 70-talet. Försäljning av delar av företaget till Nestlé var ett proaktivt drag för att minska risken att LÓreal skulle bli exproprierat och förstatligat om Franska socialistpartiet skulle vinna valet. Efter att grundarens enda barn avled nyligen så har det dock spekulerats i om LÓreal kanske vill köpa tillbaka allt eller delar av Nestlés innehav, möjligen finansierat genom försäljning av LÓreals stora ägande i Sanofi (9,4%). Oavsett så verkar det som om majoriteten av aktier även fortsatt kommer att ägas av stora långsiktiga ägare.

LÓreals försäljning fördelar sig fint över världen med cirka en tredjedel vardera i Västeuropa, Nordamerika och övriga marknader (emerging markets) där asien/pacific dominerar.
De senaste 10 åren har försäljning ökat från 17,1 miljoner euro till 25,8 miljoner Euro (i snitt 4,74% ökning per år). Ökningen var stabil från år till år förutom 2009 som innebar ett minimalt tapp.
Även vinst per aktie steg fint under samma period från 3,36 euro till 6,46 Euro (i snitt 7,53% ökning per år). Även i vinst per aktie sågs ett minimalt tapp 2009 och i övrigt stabila ökningar varje år.
Utdelning per aktie var 1,38 Euro 2007 och 3,63 Euro 2016, motsvarande en genomsnittlig årlig ökning på 11,34%. Utdelningen ökade varje år, även 2009 som gav drygt 4% högre utdelning än 2008. Utdelningsandelen ökade under perioden från 41% till 51%.

Utdelningarna har en twist som innebär att aktier som man ägt i minst 2 år och registrerat hos LÓreal ger 10% högre utdelning än övriga aktier. Tanken är väldigt god; att främja långsiktighet, men jag har ingen aning om registreringen hos LÓreal är knepig eller ens förenlig med innehav i en svensk KF. I siffrorna ovan har jag dock räknat med den högre utdelningen.



Med dagens kurs (184,1 Euro) och 3,63 Euro utdelning 2016 så ligger direktavkastningen på knappt 2%. Direktavkastningens nivå har varit relativt oförändrad sedan åtminstone 2012. LÓreal delar ut 1 gång per år, i slutet av maj.

So far so good, men hur ser framtiden ut då?
LÓreal har vuxit mycket genom förvärv, och planerar att fortsätta i samma stil. Jag har ingen kunskap om de nyligen förvärvade företagen, men historiken talar för att man köper populära företag som bidrar till fortsatt tillväxt. Därtill visar siffrorna från finanskrisen 2008-2009 att kunderna knappt minskar sin sminkkonsumption trots uttalad kriskänsla i samhället. 

Sammantaget tycker jag att LÓreal verkar som ett fantastiskt företag, som jag definitivt vill ha i min portfölj! Företaget verkar kunna kombinera tillväxt med defensiva egenskaper. Dessutom så har jag varken smink/hudvård eller ett franskt bolag i portföljen sedan tidigare och LÓreal skulle komplettera befintliga innehav fint. Det enda som stör mig är att direktavkastningen är så låg som 2%, och att utdelningen är i maj. Båda dessa "problem" kan jag leva med när allt annat ser oerhört bra ut.

Jag tror att LÓreal tillhör gruppen av företag där man aldrig får något om man tänker vänta på kursnedgång och rea. Därför ska jag snart köpa min första post LÓreal.

/GI

måndag 13 november 2017

Diworsification eller riskspridning?



Tanken bakom begreppet är att  när man sprider riskerna och diversifierar portföljen mer och mer så kommer man till sist till en punkt där risken inte sjunker men sannolikheten att slå index sjunker. Portföljen blir allt mer index-lik utan ytterligare vinst.
 
Många verkar tycka att 15-30 företag är ett lagom antal för att kunna hålla koll på alla och ha viss riskbegränsning men ändå inte få en allt för indexlik utveckling. Det sägs att 30 är gränsen när diversifieringen inte ger ytterligare fördelar. Själv har jag egentligen inte ambitionen att slå ett visst index (i Sverige ofta OMX30) utan är glad om jag kan ha en vettig global portfölj som inte utvecklas sämre än globala index. I ekvationen ingår även ett antagande om att jag kan bygga min portfölj till ett likartat eller lägre pris (courtage, växlingskostnader och förvaltningsavgifter) än motsvarande globala bukett av ETFer och fonder kostar, samt att jag med 10% belåning kan utnyttja den lägre risken till att öka avkastningen något.

Det sägs även ibland att en koncentrerad portfölj kan vara bra för att bygga kapital och en diversifierad för att bevara kapital. En koncentrerad portfölj kan såklart även vara en effektiv kapitalförstörare, om innehaven går dåligt.

I och med att jag inte tror mig kunna handplocka framtidens vinnare så vill jag ha ganska många aktier. Anledningen att jag inte vill ha enbart breda ETFer och indexfonder är helt enkelt att det skulle kännas för grått och tråkigt, vilket kanske skulle få mig att spara och investera mindre än nu. Aktier kan så att säga få mig att hålla motivationen och intresset uppe. Ett annat ord för detta är väl att jag är en stockaholic som alltid letar efter nya spännande bolag.

Begreppet diworsification är något som jag måste ta ställning till. Det låter ju som en fyndig beskrivning av ett potentiellt problem i min portfölj, men är det ett problem i min portfölj och i så fall hur stort?

Begreppet diworsification myntades av Peter Lynch i boken "One Up On Wall Street" som en lek med orden diversification och worse. Att begreppet är festligt gör att man inte glömmer det, men hur relevant är det i min portfölj? Initialt syftade begreppet på företag som breddade sin verksamhet till den milda grad att vinstpotentialen minskade mer än vad säkerheten ökade. Senare har begreppet kommit att användas mest på fond- och aktieportföljer. Frågan kvarstår dock: Om mina drygt 90 innehav ger mig en lindexlik utveckling till ett lägre pris än en globalfond så kan jag väl strunta i denna ordvits och vara nöjd istället.
Det finns även exempel på investerare med många innehav som faktiskt slog marknaden under långa tidsperider. Walter Schloss hade upp till 100 innehav åt gången och fin utveckling som kan jämföras med Buffetts. Det verkar nästan skumt att han lyckades med detta om diversifiering bortom 30 aktier är så himla dumt.

Han köpte aktier i impopulära och lågt värderade bolag (där materiella tillgångar gärna skulle överstiga aktiekursen) och väntade på korrigeringar varefter han sålde hela det innehavet och hoppade vidare till nästa sänke. Motsatsen till "let the trend be your friend" kan man säga. Han försökte inte träffa botten utan köpte mer och mer om kursen fortsatte nedåt. Även Walter Schloss måste haft en gräns i hur mycket han stoppade in i ett sjunkande skepp, men hur han bedömde den gränsen har jag inte sett någon info om. Oavsett så kan man anta att han med denna metod utöver turn around cases även förlorade stora summor på bolag som aldrig hämtade sig. Det skulle i så fall förklara varför han hade upp till 100 bolag i portföljen åt gången: Nämligen riskspridning. Och då verkar det ju som om superdiversifiering kan ha sina poänger, i alla fall inom ramen för Schlossmetoden.

Ett exempel på hur jag tänker kring diversifiering i min portfölj, och en förklaring till mitt stora antal aktier är lax. Jag ville i samband med en smärre krasch i laxpriset och lågt värderad NOK köpa laxbolag till min portfölj. Att välja laxbolag fann jag dock svårt. Jag valde då att investera i mer än ett av Norges laxbolag. Resultatet kan jämföras med en tänkt norsk laxfond till ett lågt pris, men stället för 1 laxfond så har jag 5 laxaktier. Denna strategi bör minska de enskilda laxbolagens påverkan på portföljutvecklingen, medan laxprisets påverkan hålls konstant. Jag har ett liknande resonemang kring stora läkemedelsbolag och kanadensiska banker. Jag kan inte peka ut den framtida vinnaren, och har därför 4 stora läkemedelsbolag och 6 kanadensiska banker i portföljen.

Jag har svårt att motivera hur 1 laxbolag, 1 läkemedelsbolag och 1 kanadensisk bank skulle vara ett smartare val för mig än mina 15 bolag som täcker motsvarande fält.

/GI

lördag 11 november 2017

Iron Mountain Inc


Industriell nivå av pappersstrimling, utanför ett sjukhus.

Iron Mountain (IRM) är ett stort säkerhetsföretag som förtjänar mer uppmärksamhet än det fått i svenska ekonomibloggar.

IRM sprang ur ett svampodlingsföretag i en gammal järngruva som på 1950-talet bytte inriktning till säker förvaring nere i gruvan. Företaget tillhandahåller idag fysiska säkerhetslösningar som säker förvaring och dokumentförstöring men även digital förvaring och säkerhet. Huvuddelen av intäkterna kommer från fysisk lagring.

IRM är klassat som en REIT men om man jämför med andra uthyrare av lokaler så har IRM väldigt långa hyresperioder där genomsnittskunden stannar 50 år och genomsnittslådan förvaras i 15 år. De kan med fördel även ha sina lokaler utanför de dyraste områdena vilket sammantaget ger låga utgifter och stabila inkomster. Vallgraven mot konkurrenter förefaller god, i alla fall inom huvudgrenen säker fysisk förvaring. Branschens framtid torde också vara god, inom både fysisk och digital säkerhet, förvaring och destruktion. Konjunkturkänsligheten är låg.

En möjlig risk på sikt är att allt mer lagring blir digital istället för fysisk och att datalagring tar mindre plats eller arbete i anspråk. Det skulle i så fall kunna innebära minskade intäkter. Jag tror dock att ett sådant skifte skulle utvecklas långsamt, och IRM skulle kunna parera genom ökningar inom mer efterfrågade tjänster inom lagring, säkerhet och destruktion.

Direktavkastningen är 5,77% beräknat med dagens kurs och utdelningshöjning från och med januari -18. Utdelningsandelen ligger nära 100%, vilket är normalt för en REIT. De senaste 5 åren har utdelningen vuxit med i snitt18,3% per år.

I mina ögon verkar IRM vara ett mycket bra företag; begripligt, stabilt, tryggt och sannolikt växande.

Sedan ett halvår har jag en mindre post i IRM, motsvarande 0,6% av portföljen. Jag har för avsikt att sakta öka upp till cirka 2%, så att IRM blir ett av mina större innehav.

/GI

fredag 10 november 2017

Har sålt McDonalds



För att en investering ska kännas klockren så vill jag gilla produkten eller tjänsten som företaget producerar eller tillhandahåller. Med MCD har detta skavt sedan en tid. Jag kan äta deras hamburgare, men tycker att alla andra hamburgerrestauranger gör godare burgare och pommes. Att barnen hade en period när dom älskade MCDs burgare gjorde att jag trots allt kunde acceptera investeringen ur denna aspekt. Nu har dock även barnens smak utvecklats och de vill hellre gå till andra kedjor. Därtill så har MCDs värdering stigit kraftigt senaste halvåret och direktavkastningen är nere på 2,20%. Om företaget hade en förväntad kraftig tillväxt framför sig så hade detta varit ok, speciellt med tanke på dess fina historik. Men stor tillväxt i McDonalds kan man nog inte förvänta sig. Därför har jag i dagarna sålt hela mitt innehav i MCD, motsvarande cirka 2% av portföljen.
Pengarna använde jag för att öka lite i GSK, Brookfield Renewable, Iron Mountain, Tryg, Kinnevik och Fenix Outdoor. Förväntad utdelning ökar med 351 kr/år.

/GI

Fått tilldelning Hernö Gin

Julaftonskänsla idag när jag såg att jag fått tilldelning i Hernö Gins senaste nyemission! Företaget vill dels ha fler aktieägare och d...