Att beräkna en DRIP

DRIP står för Dividend Re-Investment Plan och är vanligt i USA. Då återinvesteras utdelningar i mer aktier från samma företag och i de sammanhangen verkar man kunna köpa inte bara hela aktier utan även delar av aktier. I Sverige har jag inte sett att man kan få en automatisk DRIP eller köpa delar av aktier. Det vi däremot har är oerhört låga courtage på svenska aktier och därför så kan man göra sin egen manuella DRIP.

Under mars, april och maj så kommer många svenska utdelningar i en strid ström, och det kan bli en hel del ställningstaganden kring hur man ska göra med utdelningarna. Tack vare de oerhört låga mini-courtagen så kan man faktiskt överväga att återinvestera utdelningarna, utan att tänka så mycket.

Men om man har små innehav så måste man fundera på om man får man tillräckligt med utdelning för att kunna köpa en ny aktie? Här behöver man inte hålla på att räkna på antal kronor i utdelning och vad aktierna kostar. Det räcker att titta på direktavkastningen och antal aktier som jag har, då direktavkastningen innehåller info om relationen mellan aktiekursen och utdelningen. Detta räknesätt funkar för de som delar ut 1 gång per år. Om ett företag som t.ex Hemfosa delar ut 4 gånger per år så krävs självfallet fyra gånger så många aktier för att kunna göra en DRIP vid varje utdelning.

Att man vid den runda summan 10% i direktavkastning bara behöver 10 aktier för att kunna köpa en ny är ju uppenbart och att nära 0% i direktavkastning kräver ett aktieantal som närmar sig oändligt för att ge pengar till en ny aktie är också tydligt. Men hur ser det ut där emellan?

Jag började fundera kring detta när jag insåg att Nordeas direktavkastning kring 7% gör att man bara behöver cirka 14 aktier för att kunna göra en DRIP, medan VISAs direktavkastning kring 0,7% gör att manuell DRIP verkar svår.

En initial investering på cirka 1400 kr i Nordea ger idag cirka 14 aktier som ger cirka 100 kr i utdelning om cirka en vecka, vilket räcker till 1 ny aktie! Helt otroligt att man kan se snöbollseffekten även i så små investeringar som 1400 kr! Sedan har man 15 aktier, och om direktavkastningen är kring 6,5% nästa vår så räcker utdelningen till ännu 1 aktie. Några år senare så har man 20 aktier och då räcker det med 5% direktavkastning för att man ska kunna köpa 1 ny! Och efter ytterligare några år så kan man plötsligt köpa 2 nya aktier! Snöbollen ökar sin hastighet!

Detta synsätt kan vara uppfriskande i och med att man bara fokuserar på i vilken takt man kan få fler andelar i ett företag, och därmed ser bortom aktiekursen och utdelningarna. Ett Buffett-inspirerat synsätt kan man kanske säga. Om man får sänkt utdelning så är det ju tråkigt i verkligheten men i denna modell så kan det eventuellt vara ok, om kursen också sjunker. Som mental övning så kan man betrakta sina bolag på detta sätt. Men företag som hela tiden ger ut nya aktier är luriga för där måste man köpa nya aktier för att behålla sin andel i företaget. Om dom dessutom har sjunkande utdelningar så ska man nog avveckla innehavet snarare än hitta uppfriskande nya synsätt. Men om man är säker på att det är ett bra företag man köpt andelar i så är det nog bara en fördel att använda detta synsätt.

Denna räkneövning är ju rolig när man tittar på bolag som har hög direktavkastning, men i grafen så ser man också det självklara faktum att oerhört låg utdelning kräver oerhört många aktier för att man ska kunna göra DRIP. T.ex VISA som idag har 0,7% direktavkastning och kurs $121,5 behöver en initial investering på $17 357 (motsvarande cirka 143 500 kr) för att utdelningarna under ett helt år ska räcka till 1 ny aktie. Här är det uppenbart att en investering i VISA handlar om att man hoppas att  utdelningarna (och kursen) ska fortsätta att öka kraftigt med tiden, inte att man får tillväxt genom att återinvestera en minimal utdelning.

MVH /GI (som idag fick 7 kr från VISA)